Idag är det världsdagen för psykisk hälsa. Dagen när vi uppmärksammar psykisk hälsa lite extra. Dagen som borde vara alla dagar. Psykisk ohälsa finns i alla åldrar och alla känner någon som upplever psykisk ohälsa även om det inte alltid syns så väl. Vi behöver träna på att utveckla och upprätthålla vår psykiska hälsa - själva och tillsammans.
Idag väljer jag att dela en av mina egna erfarenheter av psykisk ohälsa genom ett utdrag ur prologen i min bok. "Följ din längtan" där jag skildra när jag för många år sedan upplevde psykisk ohälsa under en längre period.
〰️ 〰️ 〰️
Jag var mitt i livet, hade två små barn och var ny som chef med många utmanande arbetsuppgifter i en överbelastad miljö. En dag klarade jag inte längre av alla de krav jag kände. De var uttalade och outtalade. Egna och andras. Medvetna, omedvetna och vissa troligen en följd av min fantasi.
En valborgsmorgon steg jag upp vid fyratiden. Sömnlös, utmattad, kunde inte tänka klart och all energi hade runnit ur mig. Jag gick ner i källaren för att barnen inte skulle bli rädda när jag grät – oavbrutet och hulkande – samtidigt som en blek solstråle tittade fram bakom gardinen som ett hopp om en vår. Jag var alldeles skakig hela dagen, samtidigt som jag firade valborg »som vanligt« med vänner, barn och fyrverkerier. Mitt inre glädjelösa kaos fortsatte under helgen, trots att jag hade ett »bra liv«. Veckan efter ringde jag en läkare. Jag fick diagnosen utmattningssyndrom, samtal, medicin och sjukskrivning.
Jag var inte »jag«, blev tillfälligt förändrad. Under våren hade min allmänna oro för saker som inte berört mig tidigare ökat. På försommaren besökte familjen Vaxholm. Sedan jag var barn har jag bott i skärgården på sommaren och älskar havet, nu var jag plötsligt rädd för att gå nära kajkanten. Hade en märklig känsla av att jag skulle dras ned i vattnet, utan att kunna göra något åt det. Jag lät min man gå lite före med barnen för att de inte skulle smittas av mina känslor.
Trots min irrationella rädsla och ökade känslighet under den här perioden förlorade jag aldrig min framtidstro eller min superkraft, min nyfikenhet och intresset för andra människor. Under sommaren hade jag tid att lyssna till mig själv. Efter några månader kände jag att jag stod inför ett val – att fortsätta vara sjukskriven eller hitta en långsiktig lösning. Jag hade en stark känsla av att nyckeln till min läkning var att söka mig till en ny miljö.
Ganska snart sökte jag nya jobb trots att många i min omgivning tyckte att det var helt fel prioritering när jag mådde dåligt. I slutet av sommaren kände jag mig jag tillräckligt bra för att fungera i vardagen och kunde glädjas åt ett nytt jobb med andra förutsättningar. Ett bra val för mig. Jag hade påbörjat en förändringsprocess, haft tid till reflektion och fått känslomässiga och mentala insikter. Bytt till en miljö där jag kunde utvecklas, där min fortsatta läkning och den jag ville vara fick utrymme.
Även om jag inte önskade mig den här erfarenheten så lärde jag mig mycket:
• Jag drev mig själv hårt, det gick ut över min hälsa. Där vill jag aldrig hamna igen.
• Jag behöver lyssna till mig själv, följa min längtan och vara Jag. Göra aktiva val så att min energi räcker till för det jag vill. Då kan jag känna livets flow.
• Det kommer alltid att finnas en ömtålig sårbarhet kvar i mig som samtidigt är en styrka. Min sårbarhet har alltid något att berätta, även om jag inte alltid gillar budskapet… Den hjälper mig se negativ stress innan den kostar mig för mycket.
• Alla är medskapare till en välvillig miljö för varandra. Då vågar vi mer tillsammans.
• En bra vardag är något av det bästa jag vet, ett ankare i livet. Vardagen är livet, men ibland vill jag ge mig ut på äventyr för att växa.
Den här perioden var en stark påminnelse om mer i mitt liv som ville komma fram, jag kände det i hela min kropp och själ. Jag började förstå vikten av att ta tillvara nuet och aktivt söka efter olika sätt att möta min inre och yttre värld. Jag har haft svackor efter det, men nu kan jag hantera dem i tid genom att lyssna till min inre röst. Jag bestämde mig för att jag i fortsättningen skulle vara på väg till, inte från, någonting. Hur jag levde mitt liv skulle vara mitt eget val, jag skulle lyssna till min längtan och välja rätt miljöer. Jag utvecklade mitt självledarskap och blev min egen förändringsledare.
Nu vill jag dela med mig.
〰️ 〰️ 〰️
Även om det inte framgår så väl i prologen så var det med stöd av människor som betyder mycket för mig kom jag ut ur min psykiska ohälsa. Jag behövde tid till eftertanke och att känna efter vad jag ville. Jag insåg att psykisk hälsa är minst lika värdefullt och viktigt som fysisk hälsa och att vi alla behöver träna på att utveckla och bevara vår psykiska hälsa, som ett slags vaccin som behöver påfyllnad med några doser då och då.
Om du är nyfiken på att läsa mer om hur du kan träna din psykiska hälsa, hantera negativ stress och göra medvetna val kan du göra det i min bok som är en självstudiebok och guide i självledarskap och att hitta din egen väg. Du kan läsa mer om den här.