Idag delar jag med mig av en personlig betraktelse i den tid vi kollektivt befinner oss i just nu. 

Trygghet och omvärldsförändring

På bilden ser ni en plats jag lärt känna som min plats på jorden. Så ofta det är möjligt befinner jag mig i Santa Ponsa. Jag bor på en av gatorna på bilden. Där känner jag igen varje träd och buske, klipporna vid havet och badstranden. Där känner jag mig fri, stark och tacksam.

När jag går upp för berget ovanför stan ser jag gatan i ett annat perspektiv. Platsen blir en del av ett sammanhang en del av samhället. Invånarna i alla delar av den lilla staden påverkar varandra och påverkas av händelser i omvärlden. Som vi gör i samhällen vi lever i.

Sällan har plötslig förändring varit så påtaglig för så många av oss som under det senaste året och under pandemin. Vi har alla fått känna på hur vi som samhälle och individer blir “drabbade” av det vi inte kan styra. Och vi delar den upplevelsen med resten av världen. Hur ska vi förhålla oss till det?

En vanlig reaktion när vi känner att förändringen sker i hög takt är att vårt inre inte “hinner med” och vi vet inte hur vi ska förhålla oss till det som händer. Vi backar då gärna tillbaka till ett välkänt hörn eller beteende i våra liv för att känna oss lite tryggare. Därifrån betraktar vi det som sker omkring oss och håller hårt i vårt eget, ofta lite begränsade perspektiv, som en del tryggheten. Kanske är det allt vi orkar med just då.

Vi kan välja flera sätt att se och hantera utmaningarna i omvärlden. Eftersom de känns ogripbara försöker vi förstå och sätta ord på det som sker. Två vanliga sätt att beskriva och förklara saker och skeenden är ur helikopterperspektivet och detaljperspektivet. Det är vanligt att vi har en viss förkärlek för det ena eller det andra synsättet. Instinktivt beskriver vi världen utifrån det synsätt som ligger oss närmast.

Detaljperspektiv eller helikopterperspektiv?

I detaljperspektivet borrar vi oss ner i detaljer och försöker förstå och beskriva utmaningar och lösningar på detaljnivå. Fördelen är att vi kan se och förstå detaljerna i skeendet omkring oss. I helikopterperspektivet ser vi de stora dragen, förstår hur olika delar hänger ihop och samband mellan olika delar. Nackdelen är när vi låser oss i att ett perspektiv är den enda riktiga beskrivningen av verkligheten.

Vi kan beskriva samma plats och händelse på helt olika sätt beroende på vilket perspektiv vi använder. Det intressanta är att när vi talar om exakt samma händelse och beskriver det ur olika perspektiv kan det verka som om vi inte ser och upplever samma verklighet. Trots att vi beskriver samma sak.

När vi försöker hitta lösningar på utmaningar är det bra om vi ser världen ur olika perspektiv. Men i sämsta fall förstår vi inte andras människors synsätt, ser bara vårt eget perspektiv eller till och med letar fel i det som inte följer vår egen världsbild.

Om vi förstår kraften i att se vår omvärld ur både ett helikopter- och detaljperspektiv kan vi gör så mycket mer. Teama ihop oss, samverka och hitta lösningar på våra utmaningar i stället för att stanna ensamma i vårt trygga hörn och stirra oss blinda på vem som har rätt eller fel när vi kanske bara ser världen ur olika kontexter.

Åter till inledningen. I det lilla perspektivet längtar jag till ljuset och värmen på Mallorca och är inte alls en beundrare av det svenska gråvädret. I det stora perspektivet vill jag inte medverka till att resa, kanske sprida pandemin och belasta vården. Det olika perspektiven är delar i en inre kamp mellan min längtan och mitt förnuft. Den kampen skulle jag inte vilja vara utan. Jag hoppas att reflektionerna får mig att utvecklas och växa. Och att jag kommer fram till något...

När jag har flera perspektiv att väga in så påminns jag om att jag inte behöver stå ensam och trycka i mitt hörn. I min omgivning finns det finns olika sätt att se på saken, människor med andra perspektiv som jag kan lära mig något av. Att enbart se ett perspektiv är kanske mest bekväma på kort sikt. Men inte alltid det bästa i en värld i snabb förändring. Jag gillar att se saker från olika hålll. Att fortsätta tänka, överväga och känna min längtan. Kanske hittar nya, bättre svar. Själv och tillsammans med andra. 

Låt oss hjälpa varandra genom att lyssna på varandra. Det är en del av vår gemensamma styrka som gör att vi kan fatta och genomföra bra beslut i vårt samhälle, på arbetsplatser och i familjen. Istället för att föra en energikrävande kamp där vi envist håller i vår bestämda uppfattning eller blint följer inflytandet från en person.

Ha det fint, önskar Eva